Livet på läggaren
Thomas gör sin sista säsong på Asfaltsgruppen
Thomas Holmström har lagt asfalt runt om i hela Sverige under sitt långa yrkesliv. Nu gör han, vid 67 års ålder, sin sista säsong som maskinist på en av Asfaltsgruppens läggare och han ser fram emot att gå i pension.
45 år i branschen
Thomas började som asfaltläggare redan 1979 och har jobbat på många olika asfaltbolag genom åren. Hans far var också asfaltläggare och det var med honom han en gång började. Han har hela tiden kört läggare och när han tänker tillbaka på sin karriär är det speciellt en maskin dyker upp.
– Jag hade fått en maskin, men den krånglade och behövde justeras så fabriken fixade den. Och när jag fick tillbaka den gick den så jättefint, som en Rolls-Royce. Under alla mina år har jag aldrig haft en bättre maskin, den gick finare än en ny, berättar Thomas nostalgiskt.
Problemet var bara att företaget Thomas jobbade på under tiden sålt tillbaka maskinen eftersom de upplevde att den krånglade. I samma veva kontaktades Thomas ett nystartat asfaltbolag som erbjöd honom jobb.
– Men då skulle jag få en helt annan maskin och då sa jag att då skiter jag i det. Fast jag sa också att jag kunde ta det på ett villkor: att de köpte in just den där maskinen som nu stod nere i Tyskland. Och vet du vad, tio minuter senare ringde de tillbaka och berättade att de hade köpt maskinen, säger Thomas och skrattar.
Asfaltläggning då och nu
Genom åren har Thomas jobbat på många asfaltbolag och efter nästan ett halvt sekel inom asfaltbranschen är han nu redo att lägga handskarna på hyllan. Under åren har han rattat många maskiner och sett dem förändras.
– Det är skillnad mellan förr och nu. Även om maskinerna i princip fungerar på samma sätt, så håller de mycket bättre idag. När jag började var det knappt en dag utan att det gick en hydraulslang eller en fläktvinge in i kylen. Idag är det fina grejer som håller trots att tempot ökat rejält. Och sen är maskinerna mycket tystare så nu kan man sitta på läggaren och prata med varandra.
Även själva asfalten är något som Thomas har sett utvecklas genom åren.
– Asfalten är tyngre att jobba med än förr om åren. Trafiken har ju ökat och då måste såklart asfalten göras starkare, konstaterar Thomas. Hårdare sten och återvunnen asfalt gör asfalten hårdare och framför allt är det hårdare bindemedel. Förr kunde man köra in skyffeln i kassen och det kändes som köra in den i socker. Men idag är massan hårdare och har inte alls samma ”liv”.
Tillbaka till Asfaltsgruppen
För runt femton år sedan kom Thomas för första gången till Asfaltsgruppen och då jobbade han för gruppen under sju år. När Thomas närmade sig pension tänkte han att han skulle avsluta sin karriär närmare hemmet i Jönköping, så han tog ett jobb på ett småländskt asfaltbolag.
– Men jag trivdes inte riktigt började fundera på att gå i pension. Men så fick jag höra de behövde en maskinist på Asfaltsgruppen och när Eric ringde och frågade om jag ville börja igen tackade jag ja direkt.
Det beslutet ångrar han inte och det blev ett kärt återseende att komma tillbaka som maskinist på Asfaltsgruppen.
– Det blev en nytändning. Jag fick en stor läggare när jag började igen och ett gäng härliga medarbetare. Det är en verkligen en fantastisk arbetsplats. Alla är som kompisar, från chefer till asfaltgubbar, och ingen är för mer än någon annan. Det är öppen dialog hela tiden och aldrig något snack. Det är toppen.
Asfaltläggning som livsstil
Thomas ser jobbet som asfaltläggare som lite av en livsstil. Med hela Sverige som arbetsplats har det inneburit att han varit borta från familjen under veckorna och jobbat när andra haft semester.
– Jag har jobbat i branschen hela livet. Jag har aldrig varit ledig på sommaren så jag vet faktiskt inte hur det är. För oss i branschen gäller ju att vi stänger igen i mitten av december och sen drar vi igång igen i mars/april. Men det börjar klia lite i kroppen redan efter nyår. Och när sedan solen kommer fram i mars då blir man så glad för då vet man att det snart är dags igen. Då är det gott att komma iväg igen. Och hon där hemma tycker också det är skönt när jag ger mig iväg, då kan hon göra saker som hon vill göra dem, säger Thomas skämtsamt.
Snart Pensionär
Men snart är det dags att lägga handskarna på hyllan en sista gång och han ser verkligen fram emot att kunna vara hemma mer, träffa sina fem barn och nio barnbarn och kunna gå ut med hunden Jack, en fransk bulldogg.
– Sen har jag en gammal stålbåt som jag gillar att ta en tur med. Det är en nio meter lång gammal livbåt som har hängt på ett stort fartyg. Ibland försöker jag fiska men jag får inget. Jag tycker mest om att puttra på Vättern med familjen. Men Vättern är lurig och jag är ingen sjöman, så jag håller mig alltid nära stranden, avslutar Thomas och ler.
